
(Hämtat ur Svenska Griffonsektionens Jubileumsbok Anno 1961-1985)
|
|
|
[ Kort historik | Rasens Historia | En berättelse om rasen ] |
|
|
|
Enligt
standarden ska griffonen vara livlig och vaken. Detta säger inte
mycket, rasen är i själva verket högst allsidig och i allra högsta
grad speciell när det gäller dess temperament. Tre utmärkande drag
som jag anser rastypiska ska jag här gå närmare in på.
Envishet
Det vet vi
mycket väl att det finns ingen annan ras som kan "skämma bort sig
själv" som griffonen. Den vet vad den vill och ser för det mesta
till att få sin vilja igenom på ett eller annat sätt.
Uttröttningsmetoden brukar vara ett sätt. Jag kommer särskilt ihåg
en gång då jag satt framför televisionen och såg ett särskilt
intressant program och en av mina hundar kom in från köket och
pockade på min uppmärksamhet. Han visade tydligt att han ville något
och jag frågade om han ville gå ut eller sitta i knät eller ha mat
och så vidare i all oändlighet, men han visade tydligt att det var
inget av det jag föreslog som han önskade. Han fortsatte att tjata
tills jag slutligen tröttnade och tryckte ned honom i soffan bredvid
mig och sa åt honom att ligga stilla. Jodå – visst låg han stilla –
han märkte ju att jag var irriterad, men han låg hela tiden och
stirrade på mig och suckade ljudligt. Min koncentration på
televisionen blev förstås störd och jag sade till honom: ”Jag
förstår inte vad du vill, jag har faktiskt frågat om allt jag kan
komma på utom om du vill ha vatten”. När vattenskålen är tom brukar
han nämligen katsa omkring den i kökte så jag brukar inte undgå att
höra det. När jag nu nämnde ordet ”vatten” satte han sig upp och
fick det där speciella uttrycket han får, när han förstår att man
äntligen fattat. Jag utbrast ”Men snälla gubben är det vatten du
vill ha?”. Javisst (sa han) och hoppade ned från soffan, sprang före
mig ut i köket och där låg vattenskålen mitt på golvet. Han hade
alltså slängt runt den men jag hade varit så koncentrerad på
televisionen att jag inte hört det. Hade jag bara rest mig med
detsamma och följt med honom ut så hade jag i lugn och ro fått se
mitt televisionsprogram. Så ett gott råd, försök inte att nonchalera
en griffon som vill något, Du får ändå ge med dig till slut.
Intelligens
Förr eller
senare driver nyfikenheten en valp eller unghund att ta reda på vad
som finns på andra sidan trädgårdsstaketet. Den gräver sig ut och
när den efter en stund stillat sin nyfikenhet och vill tillbaka in i
tryggheten - tro inte att den då irrar omkring och undrar hur den
ska komma in igen. Den letar snart rätt på sitt gamla hål och kryper
tillbaka samma väg som den gått ut.
Personlighet
Någon sa
till mig att ”griffonen är hundvärldens poliser”. Ja det låter
kanske konstigt men det ligger mycket i detta påstående. Mina
bekantas hundar av alla raser är mycket välkomna på besök, men det
gäller för dem att uppföra sig så att det passar mina griffoner. Det
finns nämligen vissa oskrivna lagar – ganska många faktiskt – som
gäller i en griffonflock. Den som försöker bryta mot dessa blir
snabbt satt på plats. Det roliga är att ju större den besökande
hunden är desto fler är förbuden – är hunden tillräckligt stor har
den endast tillåtelse att ligga helt stilla på golvet.
Trots att
griffonen är en sportig hund som älskar att vara ute i skog och mark
och då verkar ottröttlig – är den också en riktig knähund och tycker
lika mycket om att ligga i en sjukdsäng med husse eller matte i
flera dagar. Då verkar den inte ha något behov alls av att få
motion. Den starka flockkänslan rasen har gör att den är lika nöjd
bara den får vara tillsammans med sin flock. Den har stort behov att
människor ingår i flocken vilket gör att rasen har svårt att finna
sig tillrätta i särskilda hundhus och rastgårdar. Eftersom husse
eller matte är flockens ledare trivs inte griffonen om den skilj
från denne.
Tillsammans
gör allt detta at griffonen är en fantastiskt trevlig familjehund
och kompis. En roligare hund får man leta efter och det är sällsynt
att den som en gång haft griffon byter ras. |
| av Lena Hedfors |
![]()