TRIM     NG

         NI

av Birgitta Brunbäck

Att vardagstrimma en griffon är något som varje ägare kan lära sig, men man måste vara utrustad med tålamod, oömma fingrar och helst kunna använda både höger och vänster hand. Med goda råd från uppfödaren och praktisk handledning är det ingen större konst att plocka ner en mogen päls ett par gånger om året och det är tillräckligt om hunden inte skall ställas ut.

Att trimma innebär att håret plockas bort med hjälp av fingrarna. Griffonen får och skall inte klippas. Att skära eller klippa bort hårstråna förstör helt struktur och färg. Har hunden den rätta pälsstrukturen klarar den både smuts och väta. Det är alltså inte djurplågeri att trimma utan något som i stället befrämjar hundens välbefinnande.

Många hävdar att de svarta går att klippa med gott resultat. Jag har ingen större egen erfarenhet, men jag betvivlar att man inte genom klippning på längre sikt försämrar pälskvalitén även på de svarta.

Tittar man mer ingående på ett hårstrå, ser man att det är grovt och hårt längst ut medan den del som sitter närmast huden är mycket tunnare och mjukare. Klipps pälsen är det den tunna mjuka delen av stråt som växer ut och resultatet blir en ljus, silkig hårrem som inte ger ordentligt skydd mot kyla, värme och väta och som har lätt att tova sig. Många tycker det är besvärligt att trimma runt näsa och ögon, men här är det än viktigare att håret plockas bort. Kommer de avklippta stråna in i ögonen kan de lätt skada och irritera.

Mitt första råd blir alltså att aldrig fuska med sax eller kniv om det inte är nödvändigt på grund av hundens hälsotillstånd eller för att den har en helt felaktig päls, som inte går att trimma.

Råd nummer två är att aldrig trimma en päls som inte är mogen och lossar lätt. Pälskvalitén kan variera så mycket att en del hundar kan hållas i lagom päls året runt genom enbart putsning, medan andra (och de är i flertal) har en päls som behöver växa ett halvår innan den kan plockas ner på nytt.

Själv har jag alltid hunden i knät när jag trimmar. Dels tycker jag det är mer praktiskt för egen del, dels ger det hunden en trygghet att få ligga i knät. Den som vill ha hunden på ett bord måste se till att underlaget är halkfritt så inte hunden slinter eller faller och gör sig illa. En obehaglig upplevelse i samband med vistelse på bord, kan förstöra hundens chanser i kommande utställningssammanhang.

Så över till själva trimproceduren. Börja med att plocka pälsen på ryggen från nacken till svansfästet. De flesta hundar tycker det är ganska behagligt att bli "kliade" på ryggen och opponerar sig inte mot behandlingen. Pälsen skall vara okammad och absolut inte nytvättad. Med ena handen håller man emot så huden blir spänd och med den andra rycker man försiktigt bort en liten hårtuss åt gången med hjälp av tumme och pekfinger. Genom att stryka håret mothårs får man lättare att se vad som är underpäls och det är också lättare att få med lagom många strån åt gången. Ryck alltid medhårs och nyp till om hårstråets topp annars kan underpälsen också följa med.

Inför en utställning plockas pälsen i etapper. Pälsväxten varierar oerhört, men för de flesta griffoner kan nedanstående schema användas:

Ca 4 månader före utställningen - trimma håret på frambenen, bakbenen från hasen och nedåt.

Ca 3 månader före: trimma rygg, nacke, sidor och resterande del av bakbenen.

Ca 2 månader före: trimma huvud, front, bogar och svansen.

Ca 1 månad före: trimma bakparti, halsens framsida.

Ca 1 vecka före: trimma öronen, putsa tassarna och "tunna ut" alla övergängar mellan längre och kortare päls. Tassarna görs runda genom att man med sax försiktigt klipper bort ojämnheter runt trampdynorna och även svanstippen kan behövas jämnas till med hjälp av saxen.

Svårast är att få bakpartiet snyggt. Frestelsen att använda urtunningssax kan ibland vara stor, men det får man bara igen när det är dags att trimma, nästa gång.

Glöm inte heller det hår som växer inne i och nere i örat. Är det svårt att komma åt med fingrarna, kan man använda en smal pincett och försiktigt avlägsna några strån åt gången. Vill man bada hunden efter trimningen, bör man vänta en vecka eller två för att inte huden skall vara irriterad.

Kanske skulle jag också nämna att själva skägget inte skall trimmas. Det skall sitta kvar som en skepparkrans runt nosen. Hur mycket skägg man lämnar kvar är en smaksak, men vanligen lämnar man det hår som sitter nedanför en linje dragen från yttre ögonvrån till örats nederkant. Tar man bort för mycket hår från kinderna ser huvudet litet ut och nosen smal och snipig. För mycket skägg kan få halsen att se kort ut.

En vardagstrimning d.v.s. då man plockar ner hela pälsen kan ta mellan två till fem timmar så tålamod krävs hos både människa och hund. Fördelen med att trimma själv, är att man kan dela upp arbetet under flera dagar. En unghund bör man inte hålla på med mer än en timme åt gången och när det gäller valpar högst tio till femton minuter.

För att få fram en perfekt utställningspäls krävs ständig plockning och putsning och sammanlagt får man räkna med säkert tio timmars arbete för att nå ett bra resultat.

Om du trots allt inte klarar trimningen själv, kan hundens uppfödare säkert ge Dig tips vart Du kan vända Dig för att få hjälp. Skall Du anlita ett trimningsinstitut, bör Du tala om när Du beställer tid att hunden skall handplockas så man kan avsätta tillräckligt med tid.  

© Copyright Svenska Griffonsektionen